L´APESANTEUR

9 Feb - 10 March 2018 at Galleri Benoni, Copenhagen

Exhibition made with support from The Swedish Arts Grants Committee 

In Swedish: 

Två så olika konstnärer som makarna Erik Jeor och Elvire Soyez ingår en legering på Galleri Benoni: Jeors akvareller, flyktiga och flytande som luft och vatten med Soyez solida skulpturer, skapade av eld och jord.

Titeln ”L´Apesanteur” innehåller både tyngd och dess upphävande: tyngd och tyngdlöshet (ett tema som upptog Simone Weil). Erik Jeors akvareller svävar i en rymd eller submarin värld, mellan form och formlöst, kropp och landskap, abstrakt tecken och figur. Mellan apokalyps och lycka. Svävande, simmande - men de har uppstått ur den rinnande färgens gravitation, dess egen fysiska tyngd.

Och Elvire Soyez objekt i bränd lera som vilar tungt på underlaget rymmer samtidigt det viktlösa och himmelska: den urgamla armeniska kyrkan omgiven av ett moln. Och den kristallinskt formade bergstoppen övergår i en kultbyggnad, besläktad med futurismens och expressionismens himlastormande utopier. I det jordiska inkarneras det spirituella, som i erotiken: en skåra i snigeln. Metamorfoserna blottar ett leende. / Peter Cornell

Det första som möter mig på Galleri Angelika Knäpper är bilder av skelett och dödskallar; de skuttar, dansar, korsfästs, tittar på teve och ligger i grytan på spisen som i skämtteckningar eller Goya-fantasier. De är målade i en brunaktig färg på papper, av det vax som täcker grafikplåtar, ett slags taktil icke-färg.

Elvire Soyez är en Stockholmsbaserad fransk konstnär och hennes kreativa tillstånd verkar vara en humor av det slag som surrealisten André Breton samlade i antologin Svart humor; aldrig jovialisk eller sentimental men "befriande och upplyftande", en upprymd melankoli. Breton nämner som exempel den mexikanske satirikern och grafikern Posada som gärna tecknade skelett i bisarra situationer. Goya kunde också räknas dit, liksom en patafysiker som Erik Dietman som var Soyez lärare både i Paris och i Stockholm. Och längre in i galleriet går hennes figurer igen som ett slags tredimensionella teckningar i klara neonfärger.

Däremellan ett rum där den patafysiska fantasin samlar sig i fabuleringar kring objekt i hemhörighetens arkeologi och minnen: en dörröppning från barndomshemmet tilltäppt av ett myller av nötta smörknivar och slevar i svenskt trä, eller staplade vardagliga retroföremål som tvättmaskin och tjockteve i papier mâché; och det underbara fönstret kantat av snäckor och med rutor mot ett kosmos i en poetisk surrealism.

/ Peter Cornell, Expressen, 14 dec 2012

Soloshow at Gallery Mejan, Royal Academy of Arts, Stockholm, 2008

Under mina år som professor på Kungl. Konsthögskolan hade jag Elvire Soyez som mina student; därefter har jag som konstkritiker med intresse och nyfikenhet följt hennes utställningar, bland annat i Köpenhamn på Galleri Benoni och i Stockholm på Galleri Angelika Knäpper.

Jag vet att Elvire Soyez var en av Erik Dietman mycket uppskattad elev, både vid Beaux-Arts i Paris och senare vid Kungl. Konsthögskolan. Erik Dietman var ett stort namn i Frankrike och hans frihetliga dadaism, patafysik och bisarra humor och blandning av teckning, måleri och skulptur/objekt har lämnat tydliga spår i Elvire Soyez konst.

/ Peter Cornell

Riche & Teatergrillen 01.03 – 30.04 - 2016

In Swedish:

Utställningen Un air familier tar avstamp i den mångtydiga innebörden av det franska ordet ”familier”. En grundtanke som löper likt en ledstång genom Erik Jeors och Elvire Soyez verk. Utan nostalgi går det både att förbinda med det som uppenbarar sig gång på gång som det som präglar oss.

I Jeors nya målningar utforskas betydelsen av ikonen. Som kultbilder fyllda av sakral mening och historiens tyngd och som idoler tapetserade på trånande tonårsväggar. I nebulösa akvareller framträder studier av bekanta motiv fram – Rubens Crucifixion, Mike Kelley i videoverket The Banana Man, Rembrandts Den förlorade sonens återkomst och Fred Holland Days reproduktioner av Jesus på korset. I ikonmåleri förblir ritualen och bönen den materia som står över val av träslag och färg. Det har sagts att ikonen skrivs, snarare än målas då den förutsätter en ständig närvaro av den heliga skriften och traditionens symbolspråk. I Jeors fall har språket bildats av byggstenar ur konsthistoria och film. Minnet av det som bärs med och genomsyrar varandet. Som i Francis Bacons envetna studier av Velázquez porträtt av påven Innocentius X transformeras motivet i Jeors verk genom en avvikande färgskala, ett nästintill neonlysande färgspektrum. Samtidigt upplöses avbildningarna av akvarellens flödande oskärpa.

Mot en förtätad bakgrund av svarta kritmönster, också de tagna från konsthistoriska förlagor, svävar kultfigurerna som i osynliga vajrar. Här bildar de tecken som utgör bakgrunden ett chiffer för tydning där de tillsammans med den konturlösa ”ikonen” landar i en svårgenomtränglig gåta trots sin igenkännlighet.

Det bekanta spelar också en betydande roll i Elvire Soyez konstnärskap men sätts ständigt ur spel av besvärliga dråpligheter och absurditet. Dadaismens vardagsföremål samlas i maniska konstellationer och utformas i egendomliga material...

...I Un air familier berör konstnärerna det vardagliga och bekanta med olika tillvägagångssätt. Jeor omfamnar moderna ikoner som förts samman i ett drömlikt sinnestillstånd med ett flöde av explicita källor. Soyez ifrågasätter det kända med oförvägen humor som båda betecknar en längtan och ett avstånd till det kända.

Ulrika Pilo, Stockholm, 1a mars 2016

Mi-monster mi-food, Ak28 Gallery, Sollentuna Art Fair, Stockholm

The finger of God

2009 Artist residences, Kings Art Project, Krakow, Poland